Vi har fortsatt våra skrittrundor, som jag alternerar med att hoppa av och gå bredvid en bit nånstans i mitten (eller när det är backar). Hoppar över nån dag emellanåt då vi bara promenerar eller får massage. Här ska inte hastas fram… Tycker nog att hon känns lite mindre trippig nu än de första dagarna. Det KAN förstås bero på a) att jag kände efter mer i början, eller b) att jag själv är mer avslappnad nu.
Regnvädren har blivit mycket mer frekventa den senaste tiden och så länge det bara är lätt regn, har det faktiskt bara varit skönt. Däremot kan det ju vara svårt att veta vad man ska ha på sig, eftersom det ändrar sig så himla snabbt! Igår resonerade jag som så, att ”Inte kan jag rida ut i bara skjortan! Himlen är ju alldeles kolsvart. Jag får ta jacka på mig…” Tio minuter senare lyser solen och jag svettas floder under jackan! 
Men det är i alla fall klar skillnad på när hon bara får lunka på, mot när jag jobbar henne lite grann. För när hon kommer upp med ryggen så får hon sin mjuka härliga gång igen och länger stegen även bak! Hon går fram villigt men jag kan inte påstå att hon ”ligger på” och tjatar om tempoökning. (Bara en kommentar ifall det skulle bli ändring på det längre fram…)
Däremot har hon inte alls något emot om vi travar litegrann ibland. Så det har vi gjort de två sista gångerna. Med betoning på lite. Max 100 meter, en eller ett par gånger på en runda, efter att hon skrittat sig i form. 
Idag kom Michaela och gav Colahästen lite djupvågsmassage och det togs emot väl. 
Vi var bägge tacksamma över att jag hunnit ta in henne innan störtregnet kom! 
